2 Februari

Här händer allt och ingenting. Mest ingenting om jag ska vara ärlig.
Det är som att den här tiden bara är en väntan på något annat. Jag lever det här livet nu i väntan på att ett annat liv ska levas snart. Det är verkligen hatkärlek jag känner för stavanger. Ibland kan jag älska denna stad precis som jag kan hata den och drömma mig tillbaka till mitt kära stockholm eller någon annan stad i världen där man kan gå mer än två meter på gatan utan att känna igen vartannat ansikte.

Men jag är inte den som är Den som ska vara bitter och negativ. Man får helt enkelt ta sedeln dit man kommer och jag kämpar för fulla muggar för att göra det bästa av situationen. Inte för att det ens är en situation som är misär eller så.
Man är ju alltid ständigt en sökare, man vill alltid ha något man inte har eller bort någonstans där man inte är.

Nu glädjer jag mig iaf till torsdag för då e jag ledig för första gången på två veckor.
Kanske nästan kan slå på stort och köra en utgång på onsdag. kruxet är bara att det inte är så väldans gang på en onsdag i stavanger. Om man inte vill hänga med 60-åriga apfulla gubbar på beverlys.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0